Ann-Christin Sjölander

Vårt värdefulla vatten

Ann-Christin Sjölander header image 2

Om murar

21 juni, 2010 · Inga kommentarer

Här finns de nyrika

Fredag 30 april: Valborgsmässoaftonen.

Det ska bli svensk majbrasa – bland idel ryssar.

Jelena tar mig ut ur staden till familjens datja, några mil från Moskva.

Vi handlar på marknader, där försäljarna kommer från andra delar av före detta Sovjetunionen. En kvinna med guld på framtänderna erbjuder oss grönsaker. Hon är från Uzbekistan.

Man kan få ett kilo kött för 300 rubel, 75 kronor. 150 kronor är kilopriset för laxkotletter, foreller lite över 100 kronor kilot.

Jelena handlar hur många salladsröror som helst. Inget får fattas på middagsbordet.

Ibland får jag höra en och annan historia om hur trafikpoliser stoppar bilar och kräver en muta för att man ska få fortsätta köra dit man ska. Några beklagar sig över ogenomträngliga byråkratiska system och den långa tiden det tar att få ut pass. Hur myndigheter förmörkar tillvaron för vanligt folk, som inte vet sina rättigheter.

Jelenas första resa till Sverige på Sovjetunionens tid har lämnat outplånliga intryck. Hur kan ett land som är en av världens starkaste krigsmakter inte ens ha varor till sitt folk, tänkte hon och grät när hon såg utbudet av varor i Sverige.

Nyss hemkommen från Israel och Västbanken upptäcker jag att jag åter möts av murar några mil utanför Moskva. Oligarker, andra nyrika och privilegierade som skott sig på privatiseringar av statliga företag genom att köpa upp dem för struntsummor, bygger stängsel och murar minst lika höga som Israels mur mot Västbanken. Taggtråd, alarmsystem och till och med levande vakter bevakar de vräkiga villorna. Innanför stängslen reser sig ett myller av arkitektoniska och kaotiska nybyggarstilar i flera våningar. Det är takfönster med bruna karmar, illgula träverandor på tegelhus. Också elegans utan dess like. Hus som ser ut som pepparkaksslott med snidade fönsterkarmar.

Från slott och koja

Koder krävs för att öppna grindar. När jag fotograferar kommer en vakt med walkie-talkie och stoppar mig. Det är förbjudet att fotografera, säger han. Det är en obehaglig situation. Vad är de rädda för? Folkets vrede, för att en del av dem berikat sig genom korruption?

Vi kör förbi Barvikha luxury village, brunt dyrt trä på butiker som Gucci. En och annan Ferrari innanför ett butiksfönster.

Ibland får bilister stanna längs vägen, medan några regeringsbilar med tjutande sirener snabbt kör förbi.

Folk har knutit små brungula band på sina bilar, symboler för firandet av Memorial Day den 9 maj, till minne av stupade ryssar under världskriget.

På kvällen får jag lyssna till vemodiga och vackra ryska sånger. Och uppleva en gästfrihet som får vilken svensk frikostighet som helst att förblekna.

Etiketter: Ryssland

0 svar hittills ↓

  • Inga kommentarer än, du kan vara först ut.

Lämna en kommentar