Ann-Christin Sjölander

Vårt värdefulla vatten

Ann-Christin Sjölander header image 2

Privatiseringsmanin saknar motstycke

19 januari, 2011 · 3 kommentarer

S:t Görans sjukhus i Stockholm ska fortsätta att drivas privat. Om man importerade gamla Margaret Thatcher till Sverige skulle hon sitta på parkett och le av förtjusning.

En liten notis, ett konstaterat faktum. Ett skattefinansierat sjukhus ska få fortsätta att skötas privat i tio år till. Ett kontrakt värt minst 15 miljarder lämnas ut till marknaden. Inte ens i Storbritannien, privatiseringens pionjärfäste, har sjukvården utsatts för en sådan okritisk utförsäljning som i Sverige.
S:t Görans sjukhus, som drivs av det riskkapitalägda Capio, ska åter bli föremål för upphandling. Man kan absolut ta till sig vad privata entreprenörer kan tillföra vården men att se deras koncept som det enda gångbara visar på en förbluffande okritisk inställning hos Alliansen, på gränsen till pinsam.
När S:t Görans sjukhus såldes ut var det ett välskött sjukhus. Ändå togs det över av investmentbolaget Bure. 2006 köptes sjukhuset upp av riskkapitalbolaget Nordic Capital och fonder förvaltade av Apax Partners Worldwide och Apax France. Med förmånliga svenska skatteavdrag kan de nuvarande ägarna få ned den svenska skatten till ett minimum. Staten förlorar mängder av skattemiljoner och riskkapitalföretagen får en fördel jämfört med en svensk köpare i en budsituation. Jag förstår inte heller varför jag ska göra Nordic Capitals grundare Robert Savén ännu rikare med ytterligare bidrag till hans miljoner. Redan år 2007 hade han en taxerad inkomst på 3 677 200 kronor och en förmögenhet på 83 535 500 kronor.
Det är väl känt att Capio har ett mycket förmånligt avtal med landstinget jämfört med den offentliga vården. På det området skulle i och för sig Thatcher kunnat bidra med ytterligare tips. Redan 1989 sålde ut hon ut vattenskötseln till privata företag i Storbritannien, cirka 22 procent under marknadsvärdet, skrev av skulderna och gav företagen ett rejält startkapital. Det är väl den enda bransch inom den offentliga sektorn där Storbritannien privatiserat mer än Sverige.
Som invånare har jag aldrig bett om att ett riskkapitalbolag ska ta över sjukvården, men nu är vi i händerna på dem. För inte blir det något personalkooperativ som tar över sjukhuset. Det blir Capio som fortsätter eller möjligtvis det Wallenbergägda Aleris.
Och så är det där med Alliansens valfrihet. Jag har aldrig efterfrågat den eller tiggt om att välja vårdcentral. Alla dessa påtvingade val är att stjäla min dyrbara tid för att ägna mig åt trams. Jag fortsätter att gå till den vårdcentral som ligger bekvämt nära min bostad.
Det händer att vissa socialdemokrater och fackliga representanter piper till om att det inte spelar någon roll vilket driftsform vi har. Tacka fan för att det spelar roll. Företagen kan ha de mest lovvärda avsikter men i grunden ska de leverera vinst. Inte en enstaka gång, utan de ska hela tiden vara en vinstmaskin för att överleva. Jag anklagar inte Capio för att ge dålig vård men det är inte valfrihet när Alliansen utestänger landstinget från att lämna ett eget anbud, det är bristande demokrati.
Än värre är det inom äldreomsorgen på Söder i Stockholm. Om jag nu i valfrihetens namn skulle vilja ha ett kommunalt boende som äldre finns det praktiskt taget inget sådant kvar. Kommunen tillåts inte lämna anbud. Med brist på platser kanske jag en dag placeras på äldreboendet Vintertullen vare sig jag vill eller inte. Attendo lovade år 2007 att driva Vintertullen 12 miljoner billigare genom att lägga ett anbud med 26 färre årstidsanställda. Nu talas det om hur åldringarna uppmanas att kissa i blöjorna. Hoppas jag dör innan jag hamnar där, hellre än att behandlas så ovärdigt. Med stöd av en ytterst flat moderat ledning i stadsdelsnämnden får företaget år efter år fortsätta trots att det gång på gång avslöjats brister i vården. Attendo ägs också av ett riskkapitalbolag och år 2007 hade koncernchefen Henrik Borelius
en inkomst på 3 592 000 och ett överskott av kapital på 1 269715 svenska kronor.
Det ligger en slags acceptans i luften. Det är okey att göra sig pengar på vården liksom att roffa åt sig feta bonusar. De som råkar läsa detta kommer att avfärda mig som en förlegad vänsterkuf och göra som kungen: Vända bladet och gå vidare. En eloge till Svensk Näringsliv och Almega som har lyckats dupera större delen av vår befolkning.

Etiketter: Privatiseringar

3 svar hittills ↓

  • 1 DAN GABRIELSSON // Jan 19, 2011 kl 10:13 e m

    HEJ ANN-CHRISTINE HÅLLER MED DIG I ALLT NU FÅR DET FA… BLI NÅGON REAKTION TÄNKTE INTE ÅKA PÅ S KONGRESSEN MEN SAMLAR NU MOD FÖR ATT STÄLLA UPP OCH FÅR JAG FÖRTROENDET SÅ SKALL JAG SÄGA EN OBEKVÄMA SANNINGAR. LENA SOMMERSTAD SKREV EN BRA DEBATTARTIKEL I EXPRESSEN IDAG DEN 19 JAN LÄS DEN MVH DAN KANSKE FINNS DET HOPP

  • 2 Lars Taxén // Jan 23, 2011 kl 2:30 e m

    Mycket bra och engagerat! Jag är helt säker på att många, många tycker likadant, men de flesta har ingen aning om riskkapitalisterna bakom de vackra fasaderna.

    Lars
    Aktiv i Nätverket för Gemensam Välfärd

  • 3 LR // Jan 24, 2011 kl 4:50 e m

    Och de stackars föräldrarna i Stockholm som vill ha en kommunal förskoleplats men hänvisas till olika privata förskolor mot sin vilja. SvD har redovisat indragna tillstånd för privata förskolor som missköter sig. Föräldrarna tar hem barnen eftersom de inte vågar lämna barnen på de undermåliga förskolorna och kommunen tar inget ansvar. ”Vi kan inte hjälpa med nya platser. Det är en risk man tar när man väljer en enskilt driven förskola” säger en tjänsteman på förvaltningen. Vaddå väljer? Att gamla som tvingas in på Vintertuillen inte kan gå ut och bråka på gator och torg kan man förstå. Men varför finner sig föräldrar att bli hunsade av Stockholms borgerliga politiker?

Lämna en kommentar