Ann-Christin Sjölander

Vårt värdefulla vatten

Ann-Christin Sjölander header image 2

Thatcher sålde ut vattnet

9 april, 2013 · 1 kommentar

Margaret Thatcher stod för en framsynt beslutsamhet. skriver Svenska Dagbladet på sin ledarsida. Den framsyntheten, anser jag, har sina begränsningar. Hon sålde ut landets vattentillgångar, som idag till och med ägs av riskkapitalföretag.

Visserligen har England idag en kontrollmyndighet, OFWAT, som försöker sätta tak för hur höga priser de privata företagen får ta ut för vattnet. Men idag har 4,4 miljoner hushåll inte betalat sina vattenräkningar, en hel del därför de inte längre har råd.
Margaret Thatcher såg till att tio vattenmyndigheter i England och Wales blev privata. År 1989 såldes de ut. Företagen blev ägare till vattensystem och anläggningar. Att sälja ut allt har bara skett i Chile och viss mån Nya Zeeland. De privata företagen fick dessutom ett startkapital på 1,6 miljarder kronor. Mellan 1990 och 1998 steg vinsterna före skatt med 147 procent för de privata företagen. År 1994 hade 18 636 hushåll fått vattnet avstängt för att de inte hade råd att betala de allt högre vattenräkningarna. Regeringen var tvungen att instifta en lag år 2008, som innebar att vattnet inte kunde stängas av. Idag väljer lågavlönade och arbetslösa att hellre betala elräkningen. Vattenräkningen får vänta. Kostnaden för icke betalda räkningar uppgick år 2008 till 930 miljoner pund. Det största privata företaget Thames Water har föreslagit att man åtminstone skulle kunna strypa tillgången på vatten för dem som inte betalar. Thames Water, som en gång i tiden var staden Londons egendom, har numera riskkapitalbolaget Macquarie som ägare och även en kinesisk statlig fond.
Thames Water gjorde förra året en vinst på 650 miljoner pund. Trots att Thames Water inte har betalat bolagsskatt gick 280 miljoner pund till aktieägarna under 2011 och 2012.
För två år sedan mötte jag ett pensionerat par i Plymouth. De hade inte råd att betala vattenräkningen, som var över 7000 kronor om året. Det var i staden Plymouth. Det privata företaget South West Water gjorde en avbetalningsplan, satte in en snålspolande anordning på toaletten och en timer så att de inte skulle duscha för länge. Akvariet, där det förr simmade fiskar, stod tomt. Det slukade för mycket vatten. Företaget hade också gett paret en diskbalja, det blev billigare att diska för hand och diskvattnet kunde de sedan vattna blommor med.
Privatisering av vatten spred sig under 90-talet över hela världen men har sedan dess – åtminstone tillfälligtvis – minskat. Och till skillnad från England har inte anläggningarna sålts ut. Paris har tagit tillbaka sin vattenförsörjning i stadens regi. Det blir billigare för konsumenterna plus att staden får en bättre kontroll över hela produktionskedjan.
I England vill över hälften av invånarna att det offentliga åter ska sköta vattnet, men med allt utsålt lär det förbli en önskedröm, som Thatcher nu lämnat kvar i arv.

Etiketter: Vatten

1 svar hittills ↓

  • 1 christina nystrom // Apr 9, 2013 kl 5:41 e m

    Tack!
    Jätteintressant och ett lämpligt eftermäle! Så mycket mesigt och lovordande bubblar nu om Thatcher.

Lämna en kommentar