Ann-Christin Sjölander

Vårt värdefulla vatten

Ann-Christin Sjölander header image 2

Världsvattenveckan och företagens dubbla agenda

26 augusti, 2015 · Inga kommentarer

Det fanns en tid då jag lyssnade på Kommunals kongress, där ledamöterna tog varandras händer och sjöng Internationalen i Folkets Hus. Nu lyssnar jag på lobbyister från Unilever. Jag befinner mig på Världsvattenveckan i Stockholm.

Fortfarande saknar över 650 miljoner människor rent vatten. Samtidigt är det en alarmerande vattenbrist i vissa delar av världen. Det pågår redan konkurrens om vatten mellan länder som delar floder, inom jordbruk, industri, energi; och så ska vi vanliga hushållskonsumenter ha vatten.
Allt fler företag engagerar sig nu i vattenfrågan, eftersom vatten är så grundläggande för deras produktion. Utan vatten, ingen chans att överleva.
25 år. Så länge har Världsvattenveckan funnits. En gång med fyrverkerier, enstaka seminarier och ett glittrande Stockholm fyllt av upptåg. Nu med en uppsjö av seminarier. Några är slutna. Det lär vara där det fattas viktiga beslut.
År 2007 kunde ha förflutit som alla andra konferenser, men då demonstrerade plötsligt Kommunal, tillsammans med aktivister från Europa och USA i Folkets Hus foajé mot företaget Nestlé, som sponsrar Världsvattenveckan. De gillade inte att företaget gör vinst på sitt buteljerade vatten. De som då stod där då är för länge sedan försvunna. De har gett upp, eftersom de känner att ingen ändå lyssnar på dem.
Men runt om i världen sker protester. Nyligen överlämnades 500 000 namnunderskrifter till Nestlés fabriker i Kalifornien med krav på att Nestlé skulle sluta med att hämta upp vatten och sälja det dyrt i en stat som lider av en sådan enorm torka.
När nu allt fler företag engagerar sig i vattenfrågor handlar det inte bara om moral utan om affärsmöjligheter. Det budskapet ger Hanneke Willenborg från Unilever under Världsvattenveckan. Hon berättar entusiastiskt hur Unilever strävar efter att ge kvinnor mer styrka och delaktighet i samhället. Kvinnor världen över spenderar 200 miljoner timmar på att dagligen hämta vatten. År 2013 började Unilever genom sitt dotterföretag Sunlight ett samarbete med det engelska Oxfam för att bygga vattencenter i Nigeria, så att kvinnor slipper gå så långt för att hämta vatten. Samtidigt kan Sunlight göra reklam för sitt diskmedel. Enligt Unilever sparar en kvinna nära 15 minuter och nära 20 liter om dagen genom att använda diskmedlet Sunlight.
– Vi bidrar till en lösning och tryggar framtiden för Unilever, förklarade Hanneke Willenborg.
Fast även Unilever har fått kritik. Rappsångaren Sofia Ashraf i Indien kom precis några veckor tidigare ut med en ny låt. Det handlar om staden Kodikanal och invånarnas kamp mot Unilever, som enligt dem har förgiftat både arbetare, skog och mark och därmed vattnet, med kvicksilver från en av sina fabriker.
Unilever förnekar att det blivit så men Sofia fortsätter sjunga: Kodikanal won’t step down until you make amendments now. Det vill säga att Unilever sanerar marken. Fast Sofia finns inte här – på Världsvattenveckan.
Inte heller David Boys är här. Han arbetar på världsfacket PSI och bidrog för några år sedan till att FN lyfte fram partnerskap mellan bra offentligt skötta vattenverk i världen, som kunde stötta andra vattenverk som behövde know-how och hjälp. Det var bland annat ett sådant samarbete mellan Stockholm Vatten och Riga stad som gjorde att Riga började rena sitt vatten och därmed bidrog till att minska föroreningarna i Östersjön.Även IWA, International Water Association, stödde den idén.
Nu hittar jag inget om detta på deras hemsida. Åter tuggas det om partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn.
Åter ser jag hur de franska vattenföretagen Veolia och Suez poppar upp här och där under veckan. Förr påstod de att de skulle fixa vatten till de fattiga men det var inte lönsamt. Så nu talar de om att skydda vattenresurserna och därmed skapa bra vattenkvalité. Vet inte hur många gånger det upprepas under veckan att den privata sektorn har en betydelsefull roll att spela, samtidigt som jag läser en nyutkommen bok hemma om hur kommuner/städer runt om i världen tagit tillbaka vattenförsörjning i egen regi, eftersom det inte fungerat med de privata vattenföretagen. Mest uppmärksammat är Paris, där Veolia och Suez inte fick förnyade kontrakt.
”De där franska företagen, äsch, de är överspelade”, fick jag en gång höra av en av dem som anordnar Världsvattenveckan. Nej, de visar sig inte vara överspelade, men har en underordnad roll i förhållanden till de verkliga ”vattenräddarna”: Coca Cola, Nestlé, Pepsi Co och Unilever. De är naturligtvis livrädda att de inte själva får nog med vatten för sin produktion i klimatförändringarnas tidevarv.

Vitryskor

Under Världsvattenveckan möter jag två vitryska kvinnliga studenter, som ivrigt berättar om hur de forskar för att minska föroreningar i vatten. De sponsras av Coca Cola. Coca Cola har numera en ambitiös plan att minska vatten i sin produktion och återanvända det. Målsättningen är att återge till naturen renat vatten som går åt i produktionen. 90 procent av en Coca Cola flaska består av vatten. Fast jordbrukare i Varanasi i Indien fortsätter att anklaga Coca Cola för att använda för mycket av grundvattnet. Ett tag såg det ut som fabriken där skulle stängas. Inte bara där utan på andra ställen har det varit protester.
Betänk ändå att när Coca Colas produkter i slutändan säljs till konsumenterna handlar det om 1,9 miljarder Coca Cola drinkar om dagen. För detta krävs enorma mängder vatten.
Kanske någon gång i framtiden måste diskussionen ändå bli: I vad mån behöver vi deras produkter?

Etiketter: Vatten

0 svar hittills ↓

  • Inga kommentarer än, du kan vara först ut.

Lämna en kommentar