Ann-Christin Sjölander

Vårt värdefulla vatten

Ann-Christin Sjölander header image 1

He welcomes privatization of the water companies

30 juni, 2013 · Inga kommentarer

For 30 years Stelios Stavridis has insisted that state control companies and good management is a contradiction. He is now the head of TAIPED, the fond, which is selling out, the water companies in Thessaloniki and Athens.

Greece has to privatize their two water companies in Thessaloniki and Athens. A demand from the troika,that is the EU-Commission, IMF and ECB, the European Central Bank.
Stelios Stavridis is a former managing director of EYDAP, the water company in Athens.
He welcomes the privatization program.
– The public administration in Greece is totally influenced by the political parties.
Board members, CEO’s and top management change every time the government changes. Sometimes, even when the minister of the same party changes. There is therefore no leadership and no continuity. And without leadership, you cannot expect progress, he says.
According to him you can hardly see people in a public company aligned with a mission, because the mission keeps changing. Politicians from all parties do not “preach” for the benefit of the company.
– They want to gain political supporters by either making false statements or by favouring their own supporters.
– Privatization is all about growth, better management and sustainability, says Stelios Stavridis.
The idea is not to “privatize” the water but the related services. The state should restrict itself to a regularly and controlling role.
The municipalities have been allowed to owe the water company EYDAP in Athens 350 million euros. Stelios Stavridis finds this absurd.
– The debt is obviously due to “pressure” from various sides not to collect! Irrationality and irresponsible thinking, it its maximum. Greece cannot and will not continue this path.
He does not understand why people on one hand behave indifferently to acts of corruption, waste and bad management, but on the other hand, they want the companies to maintain their public status, which is the main cause for corruption.
Stelios Stavridis is convinced that Greece has to speed up its privatization program. It will attract foreign investments and create hundreds of thousands of jobs and bring huge wealth to the state.
Concerning the staff in the EYDAP water company he finds it overstaffed.
– Further rationalization is needed, which means hiring young, competent and well-educated employees. It this does not happen, EYDAP will lose its spirit and momentum.

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten

Low paid work in the water utility of Athens

28 juni, 2013 · Inga kommentarer

Bibliotek - 2733

Kostas Filippoulos

They are working for the EYDAP water company in Athens and they have got their wages lowered with 40 per cent. They have to borrow money from each other and from relatives to make a descent living. If you ask the employees what they think about the future, the answer is: We do not dare to think about it, but the sun is anyhow shining.

Kostas Fillippopoulos is checking a filter in a pump at the Galtisi water utility in the outskirts of Athens. It is almost 30 degrees and sunny. He describes how the government has lowered his wage, due to the economic crisis.
While he earlier got around 2000 euro a month his wage is now only 1200 euro, inclusive overtime after 27 years of employment. He has three children to support and he hardly even buys a cup of coffee at a café nowadays. Suddenly his son had an accident and needed special health care. That made it even harder.

Bibliotek - 2724

To him or the others here it does not matter whether the currency is drachmer or euro. What matters is to have food on the table every day.
To feed and give the children a descent life is the main thing.

– There are even children in this country who are fading from hunger in the school, Olga Tsimidaki, the press officer says.
Bibliotek - 2741

Olga Tsimidaki

She says that the economic crisis has made them like a big family. They help each other. The children need notebooks and pencils in the schools. EYDAP give them some. There is also a doctor for the staff, who can prescribe some medicine.
– We also use to inform each other at Facebook, where you can find some cheap medicine, if there happens so be some, Olga says.
Staffs have been reduced from 5000 to 2485 during the years. The employer thinks it is enough with 2000. When somebody retires nobody replaces him or her.
But the employees do not agree. Manoli Mastorakis, one of them, says that it is already more difficult to repair water leaks with reduced staff.
EYDAP is going to be privatized. That is what the EU-commisson, the IMF and the ECB, the European Central Bank, is demanding. The intention is to reduce the debts of the country. The former managing director Stelios Stavridis has become the head of the fond, which is going to accomplish the privatization program. He is more than willing to sell EYDAP as he is convinced that the state lack the right competence to manage companies.
But the union representative Christos Kiossos says that a privatization means war.
The trade union has gone to court. It questions if the constitution really permits privatization of water companies.
For three days the union occupied the head office of EYDAP and there have been strikes against reduced wages and the privatization program.
Christos Kiossos is of the opinion that the politicians and the former managing director Stavridis have let the people down. In the start they gave signals that there will be no privatization of the water company but then they changed. Christos has been in favour of Greece being a part of EU but now he feels like Greece is treated as a poor relative.
– I am proud but keep my worries to myself. But now I cannot any longer be silent.

Bibliotek - 2748

Christos Kiossos

At the head office of OME EYDAP in Athens Vaggelis Dimoudis shows posters with the message: No to privatization. Already nearly 20 000 names have been registered in the campaign of Right to water, managed by the European public federation EPSU. The campaign is a way of getting the EU-commission to implement water as a human right and no liberalisation of water services.
Bibliotek - 2752

Vaggelis Dimoudis

Vaggelis Dimoudis, head of the union, regards these demands as important but is most worried about how the members will make ends meet, to have enough money to pay for the things they need.
– There has been many mistakes made by the Greek politicians but the troika, the EU-Commisson, IMF and ECB, does not seem to understand how their austerity politics affects the Greek workers and creates a low quality of life for them, he says.

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten

Lågavlönat slit på Atens vattenverk

28 juni, 2013 · Inga kommentarer

De anställda har fått lönerna sänkta med 40 procent och tvingas låna pengar av varandra. Dessutom ska vattenverket EYDAP i Aten privatiseras.
Facket säger att det betyder krig.
De anställda lider under åtstramningspolitiken och har svårt att få vardagen att gå ihop.

Läs mer om detta i KA, Kommunalarbetaren:
http://www.ka.se/index.cfm?c=106533

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten

Nestléchef: Vatten – ingen mänsklig rättighet

19 april, 2013 · Inga kommentarer

Vatten är ett livsmedel som bör privatiseras. Det är inte en mänsklig rättighet, säger Nestlés ordförande Peter Brabeck-Letmathe på en video, som nu sprids för fullt på nätet. Men själv anser han att han har misstolkats.

Fimsnutten är från år 2005, från dokumentären We Feed the World. Den har visats över 400 000 gånger på Youtube.
Peter Brabeck-Letmathe börjar med att nämna en österrikisk sång. Wasser braucht das liebe Vieh – holleri,hollera. Varför, är inte lätt att begripa. Men sedan säger att han att det finns två skilda åsikter om vatten. Den ena åsikten är extrem och den företräds av några enskilda ideella organisationer. ”De påstår att vatten är en offentlig rättighet, det vill säga att du som människa ska ha rätt till vatten. Det är den extrema lösningen.”
”Den andra åsikten säger att vatten är ett livsmedel, vilket som helst och har ett marknadsvärde och ska ha ett pris.” Det är en resurs som ska skötas av marknaden. Den åsikten tycker han är bättre.
Han säger vidare att det största sociala ansvaret varje VD har är att arbeta för en vinstrik framtid för sitt företag. Och poängen är att växa för då skapar företaget jobb. Samtidigt visar han en fabrik, där arbetskraften har ersatts av robotar.
Filmen har orsakat en storm av ilskna kommentarer från dem som inte delar hans uppfattning. En del önskar honom dit pepparn växer och andra tänker bojkotta Nestlés varor.
Då, 2005 var han VD, nu är han ordförande i företaget. Nestlé säger på sin hemsida att bolaget erkänner rätten för alla människor att ha tillgång till rent vatten för sina grundläggande behov. På sin blogg säger Peter Brabeck-Letmathe att hans ord tagits ur sitt sammanhang. Privatisering har han insett inte är den enda lösningen, eftersom mindre än 170 miljoner får vatten via privata företag medan 5,558 miljoner får vatten av offentliga vattenverk. Det vatten man behöver för att överleva är en mänsklig rättighet, även för dem som inte har råd. Men det har ett värde och ska ett pris, påpekar han.
Nestlé deltar numera i världens vattenkonferenser och fick år 2011 Stockholm Industry Water Award. Det delas ut av SIWI, som anordnar Världsvattenveckan i Stockholm. Den brukar också sponsras av Nestlé.
Nestlé fick priset för att ha förbättrat sin vattenförvaltning. Bolaget hjälper till exempel lantbrukare att spara på vatten och samtidigt öka skördarna.
Året innan fick dock CEO Water Mandate, där Nestlé ingår, ett antipris, ”The Public Eye Greenwash Award”. CEO Water Mandate är ett initiativ bland företagsledare, som tillsammans med FN ska lösa problem med vattenbrist. De fick antipriset för att de tar allt mer kontroll över vatten och ger sken av att bekämpa vattenkrisen tillsammans med FN.
År 2007 protesterade Kommunals tekniska sektion i Stockholm tillsammans med fackliga internationella representanter mot att Nestlé bidrar till att vatten görs till en handelsvara och försöker förändra folks konsumtionsvaror.
De stod i Folkets Hus, där Världsvattenveckan ägde rum, och skramlade med flaskor och mynt.
David Boys, från ISKA, Internationalen för offentligt anställda, var med. När Nestlé några år sedan fick pris var han ensam facklig representant under vattenveckan. Han sitter i FN:s rådgivande styrelse för vattenfrågor. ”Jag Det är en tuff och ensam kamp”, sa han.
Han förklarade att trenden är att multijättar köper upp enorma landarealer och därmed kommer åt vattenkällorna.
”De behöver vatten för att göra sig enorma vinster och använder de här vattenkonferenserna för att gynna sina intressen.”

Källor:
http://americanlivewire.com/nestle-ceo-says-water-is-food-that-should-be-privatized-not-a-human-right/
http://globalcompactcritics.blogspot.se/2010/01/ceo-water-mandate-wins-public-eye.html
KA, 2011-08-24
Cirkulation 2011-06-07
Nestlés hemsida www.nestlé.com

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten

Greker tycker att staten missköter vattenbolaget

15 april, 2013 · 1 kommentar

Bättre med kooperativ än att staten ska sköta vårt vatten. Det tycker några medborgare, med facket i spetsen, i Thessaloniki. Nu kämpar de att köpa vattenbolaget som ska privatiseras.

Trojkan, EU-kommissionen, IMF och ECB, den centraleuropeiska banken tvingar Grekland att privatisera vattenbolagen i Aten och Thessaloniki. Detta är ett led i att minska landets skulder. Fem procent ägs redan av det franska Suez.
Några privatiseringar vill de här medborgarna inte ha. Men de vill inte heller att den korrumperade staten ska sköta stadens vatten. Bättre att medborgarna själva i 16 kooperativ får bestämma både investeringar och taxor, samt ha demokratiskt inflytande.
”Just nu är bolaget statligt. Ledningen har utsetts på politiska grunder och saknar erfarenhet av att sköta vattenbolag. De missköter vattenbolaget och sedan flyttar de på sig till en annan politisk position,” säger Kostas Marioglou, fackföreningsledare och anställd på vattenbolaget EYATH. Uttalandet finns på nätsidan ”On the commons”.
I stället har medborgarna bildat Initiativ 136. De kontaktar hushållen och uppmanar dem att köpa en var sin aktie, för 136 euro i bolaget. Så mycket som en vattenmätare kostar.
På det viset ska de få ihop de minst 55 miljarder euro som bolaget är värderat till. En låg värdering tycker de med tanke på att EYATH har gjort en vinst på 75 miljoner euro under de senaste fem åren. Trots krisen ökade vinsten såväl 2010 som 2011.
Vattnet är billigt i Thessaloniki, men ändå kommer folk till kontoret och vill ha anstånd med vattenräkningen, eftersom de är så utblottade att till och med vatten är dyrt för dem. Privatiseringar kommer bara att medföra dyrare taxor, anser de som driver Initiativ 136.
Men de arbetar i motvind. Något stöd har de inte från andra partier, som det grekiska kommunistpartiet. Andra vänsterpartier anser att allmänheten inte ska behöva köpa företag som de redan äger.
Men Kostas Marioglou vidhåller på nätsidan ”On the commons” att staten inte sköter sitt uppdrag. Även de entreprenörer som anlitas får jobben på politiska meriter. ”För att laga läckor gör de extra stora hål för att göra sig ännu mer pengar, medan fast personal har mist jobben,”säger han.

Källa:
www.136.gr
On the commons: Greeks stand up to protect their water from privatization.
Onthecommons.org

→ 1 kommentarEtiketter: Vatten

Tyskland på första plats i vattenkampanj

14 april, 2013 · Inga kommentarer

Över 1,3 miljoner namn. Det har kampanjen ”Rätt till vatten” samlat in. Men de svenska fackföreningarna har ännu inte fått ihop särskilt många namn.

EU-kommissionen måste erkänna vatten som en mänsklig rättighet. Det är budskapet från fackföreningar och andra ideella organisationer i Europa. Vatten är ingen handelsvara och ska inte vara en del av den inre marknaden. Vatten och sanitet ska skötas av det offentliga, anser de.
Det är ett medborgarinitiativ. Minst en miljon namn måste komma in. Och minst sju länder måste bidra med en speciell kvot. Om det blir så är EU-kommissionen tvungen att behandla de krav som kampanjen ställer.
Huvudarrangör är EPSU, den offentliga federationen för offentligt anställda.
Men få namn har hittills kommit från Sverige, endast 3 472 av de 15 000 namn som krävs. Fackföreningarna i Sverige har lovat bidra med 150 000 namn så det gäller att skynda på.
Tyskland behöver ”bara” samla in 74 250 namn men har lyckats få ihop 1,1 miljoner. Österrike ståtar med över 57 000 namn trots att 14 250 namn räcker.
Storbritannien däremot har bara fått ihop 3 290 namn av 54 750.
Vad döljer sig bakom siffrorna? Möjligtvis att det har tagit längre tid för vissa länder att organisera kampanjen. Kanske har de haft svårt att nå ut. Dock inte i Tyskland. Där är privatisering av vatten en het fråga. Likaså i Österrike.
I Sverige är vi vana vid vårt offentligt skötta vatten. Kanske upplever några av oss att inte kampanjen berör oss. Vilket den gör. EU-kommissionen har i åratal velat liberalisera vattentjänsterna.
I Storbritannien har medborgarna haft 24 år att vänja sig vid privat skött vatten. Det klagas i tidningarna på läckor som inte lagas och att vattendirektörer har skyhöga bonusar. Men facket arbetar i motvind sedan Thatcher slog sönder fackföreningarna och har svårt att nå ut.
Tanken är god att vad medborgarna vill hamnar på EU-kommissionens bord. Kommissionen kräver att Grekland säljer ut sina vattenbolag i Thessaloniki och Aten. Trots att EU-parlamentet har tagit beslut om att vattentjänsterna är en angelägenhet för de enskilda medlemsstaterna.

Den som vill kan skriva på:
www.right2water.se

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten

Thatcher sålde ut vattnet

9 april, 2013 · 1 kommentar

Margaret Thatcher stod för en framsynt beslutsamhet. skriver Svenska Dagbladet på sin ledarsida. Den framsyntheten, anser jag, har sina begränsningar. Hon sålde ut landets vattentillgångar, som idag till och med ägs av riskkapitalföretag.

Visserligen har England idag en kontrollmyndighet, OFWAT, som försöker sätta tak för hur höga priser de privata företagen får ta ut för vattnet. Men idag har 4,4 miljoner hushåll inte betalat sina vattenräkningar, en hel del därför de inte längre har råd.
Margaret Thatcher såg till att tio vattenmyndigheter i England och Wales blev privata. År 1989 såldes de ut. Företagen blev ägare till vattensystem och anläggningar. Att sälja ut allt har bara skett i Chile och viss mån Nya Zeeland. De privata företagen fick dessutom ett startkapital på 1,6 miljarder kronor. Mellan 1990 och 1998 steg vinsterna före skatt med 147 procent för de privata företagen. År 1994 hade 18 636 hushåll fått vattnet avstängt för att de inte hade råd att betala de allt högre vattenräkningarna. Regeringen var tvungen att instifta en lag år 2008, som innebar att vattnet inte kunde stängas av. Idag väljer lågavlönade och arbetslösa att hellre betala elräkningen. Vattenräkningen får vänta. Kostnaden för icke betalda räkningar uppgick år 2008 till 930 miljoner pund. Det största privata företaget Thames Water har föreslagit att man åtminstone skulle kunna strypa tillgången på vatten för dem som inte betalar. Thames Water, som en gång i tiden var staden Londons egendom, har numera riskkapitalbolaget Macquarie som ägare och även en kinesisk statlig fond.
Thames Water gjorde förra året en vinst på 650 miljoner pund. Trots att Thames Water inte har betalat bolagsskatt gick 280 miljoner pund till aktieägarna under 2011 och 2012.
För två år sedan mötte jag ett pensionerat par i Plymouth. De hade inte råd att betala vattenräkningen, som var över 7000 kronor om året. Det var i staden Plymouth. Det privata företaget South West Water gjorde en avbetalningsplan, satte in en snålspolande anordning på toaletten och en timer så att de inte skulle duscha för länge. Akvariet, där det förr simmade fiskar, stod tomt. Det slukade för mycket vatten. Företaget hade också gett paret en diskbalja, det blev billigare att diska för hand och diskvattnet kunde de sedan vattna blommor med.
Privatisering av vatten spred sig under 90-talet över hela världen men har sedan dess – åtminstone tillfälligtvis – minskat. Och till skillnad från England har inte anläggningarna sålts ut. Paris har tagit tillbaka sin vattenförsörjning i stadens regi. Det blir billigare för konsumenterna plus att staden får en bättre kontroll över hela produktionskedjan.
I England vill över hälften av invånarna att det offentliga åter ska sköta vattnet, men med allt utsålt lär det förbli en önskedröm, som Thatcher nu lämnat kvar i arv.

→ 1 kommentarEtiketter: Vatten

The water theft in Malta and lack of political will

16 januari, 2013 · 2 kommentarer

Maltas ground water is so over extracted that it runs the risk of being of no use in the future. Maltese engineer Marco Cremona has for years been fighting to get the politicians to do something about it.

In Pembroke in Malta saltwater from the sea is pumped, using an enormous pressure, into membranes with small holes. The water passes, but the salt is kept back. The method is called Reverse Omosis. In the end the water is cleaned and without any salt.

The Reverse Omosis plant in Pembroke.

Engineer David Sacco fills a plastic glass with water and gives it to me. He is proud. The water has the quality of EU-standard. I think it is okay; though others do not fully like the taste.

The engineer David Sacco invites me to taste the water.


Nowadays the public water company in Malta has to solve the lack of ground water by using 60 per cent of ground water.
Malta is among the ten countries in the world that has got the least amount of natural water per person, together with countries like Bahrain, Yemen and Saudi Arabia.
But there are water professionals that are of the opinion that the politicians are making things worse by not dealing with the problems.
The engineer Marco Cremona do not mince words.I meet him a little later at the hotel Phoenicia in the capital Valletta. He is eager to tell what is happening.
– We have an acute scarcity of water every year and it gets worse due to the private sector which extracts an enormous amount of groundwater, without paying for it. Although nobody has a license to extract groundwater the practise is rampant, so in effect you can consider that the water resources of Malta have in fact been privatized. The private extraction exceeds by far the amount of water that the public water company extracts, Marco Cremona says. He thinks it is no less than theft.
For ten years he has tried to convince the government and the inhabitants to stop the abuse.
If nothing happens the ground water of Malta, the little there is left, will in 15 years be useless to extract.

Marco Cremona calls himself a water activist.

The ground water is soon going to be depleted. Over-extraction is estimated 11 million cubic metres of ground water, which is 50 per cent more than sustainable yield.
In Malta it is very common to make boreholes to get water. 8000 are registered. 600 of them are used in private homes to fill the swimming pools, wash the cars and water the garden. Bowsers deliver water to the households. Some of the vendors are not even registered and no one knows the number of boreholes that were drilled.
Agriculture is the biggest user of ground water
The latest estimates show that irrigated agriculture in Malta is consuming 28 million cubic metres of water a year, which is almost equivalent the total production by the WSC, the public Water Services Corporation. Almost all of this water comes from ground water. Due to that there are already problems with salt intrusion. The ground water is also polluted with nitrate from agricultural activities.
Malta has to rely heavily on three Reverse Omosis plants which have solved Malta’s water supply problems, but not Malta’s sustainability issues.
– The inhabitants of Malta do not know that Malta has severe water problems because they find affordable water in their taps.

Marco Cremona is explaining the grey water system for journalists.

Marco Cremona is concerned about the increasing dependency on the Reverse Osmosis plant and adds that the plants make Malta very vulnerable. They are dependent on oil for energy. If there is a power failure of more than 48 hours or there is an oil spill in the sea the inhabitants can very soon be without water.
Marco Cremona says that although in theory higher water tariffs can make people save the water and not waste it this will also drive people to drill their own private boreholes. This is what happened in 2008 when government raised the water tariff.
The water tariff is 1,47 euro per cubic meter and per person but if a household exceeds 33 cubic meters per person the rate is 5.41 euro. Then the inhabitants instead tend to resort to cheap private vendors, who have extracted water without having paid anything.

Who could believe that there is scarcity of water in Malta?


In the capital Valletta the water is flowing from the fountains. There is plenty of water in the taps and for showers. Virtually
no one bothers to save it.
– The taste of the water is not so good, Marco Cremona says. He lives in Mosta and collects rainwater in a 400 year old underground tank on and then he treats it.
We are sitting in the foyer of the hotel Phoenicia. There is no doubt that Marco Cremona is very engaged in water in 2012. He was very close to get the Stockholm water price. One of his projects is HOTER. He has found a way of reusing wastewater in the hotels, even to the degree that you can drink it. One hotel in Malta is going to start with this method in a couple of months. The plant will produce 2nd class water for the flushing of toilets and 1st class water for showers and wash hand basins, At the request of the hotel he does not wish to mention the name of the hotel but it is not Phoenicia – at least not yet. It is hard going in Malta but abroad the project has had a lot of attention in TV and newspapers around Europe.

The difference between rainwater that has been treated to drinking water quality and inhoused recycled water for flushing toilets.

He repeats the lack of political will and that the inhabitants must be aware of the difficult water situation. He spends a lot of time telling them.
He is pessimistic. Mainly two parties are struggling for the votes of the people. In the last election there were just a difference of 1500 votes. Now the conservative PN, Partit Nazzjonalista, is governing. The other main party is PL, Partit Laborista, which is the Labour party
– The politicians choose to postpone the problems. To stop private extraction is not popular.
For Marco Cremona the water resources should of course be public. And the farmers should to greater extent store rainwater and cultivate less water intensive crops. Now they grow everything from tomatoes to melons in mid-summer Mediterranean heat that demand a great amount of water.
90 per cent of the ground water has a nitrate content that exceeds the EU Water Framework directive. This is due to too much fertilizing.
– We need tough decisions straight away. If nothing is done Malta has to pay fines to EU.
Marco Cremona has also been lobbying for treating sewage from municipal sewage plants to be used in agriculture.
If nothing happens he fears a ruin for the agriculture. To desalinate water for irrigation is too expensive.
The expensive energy for desalination is already a burden for the inhabitants.
In Valletta GWU, General Workers Union, has its head office. GWU has already arranged demonstrations against the high water – and electricity bills. They are paid together.

Charles Wella, GWU, says that the energy – and water bills are a burden for low income employees.

– I used to pay 150 euro during each quarter of the year, now I pay 480 euro every second month, Charles Vella, Media Executive, says.
There are employees that only get 600-700 euro a month in salary. Half of their salary is needed to pay the bills.
The conservative party PN does not bother to answer questions about the water situation, although several e-mails have been sent to the party.
But Leo Brincat from the PL, the labour party, is ready to answer. He says that his party will be short on promises but ensure to implement them rather than going for the customary wish lists that have characterised the local scene for many years.
-First and foremost there should be a National Water Management Plan while we must ensure that the regulatory body for all types of
Resources must have the necessary resources and authority!
The party agree on proposals regarding cisterns in new buildings and is interested in the reuse and restoration of water and to address the nitrate element.
– Ideally each and every household should have an energy and water audit.
But first and foremost, he says, Malta should have a public awareness campaign while hotels should be able to receive more and more green labels.
– We consider it to be the ultimate in irresponsibility that at the same time that we are being rapped by the EU for ignoring most of the provisions of its Water Catchment Management Plan, the key operator in the Water sector, that is the WSC, recently boasted (6.6.12) though its CEO, that Malta can never run out of water and that the worst case scenario would be a mere worsening in the quality.
Leo Brincat personally finds it even more preoccupying that the Minister of Resources – for whose resignation the Labour party is calling due to various irregularities highlighted by the national audit office in the
waste management sector – has actually gone on record re-affirming the WSC statement.
– I believe that he has also launched a water policy for the Maltese Islands that would have elsewhere been drawn up by the regulator while in our case it seems to have been drawn up by the Ministry itself!
The Minister also went against the grain by stating that although the quality of our own water has gone down there was no need for anyone to buy bottled water!
Leo Brincat concludes that the government seems to be ignorant of one of its own findings. That
according to the climate change adaptation report not only will water supply suffer but also water quality.
– We need to put our money where our mouth is.
We are nevertheless totally against the notion that our agricultural sector should be run into the ground because of the high impact it has
as a sector on our limited water supplies.

→ 2 kommentarerEtiketter: All about water

Väldigt tyst om Cyperns vattenbrist

29 oktober, 2012 · Inga kommentarer

Cypern har ont om vatten och tvingas importera vatten från Grekland och Turkiet. Vattenfrågan står högt på agendan men kommer bort i den ekonomiska krisen.

Vem hör talas om att Cypern vill lyfta vattenfrågan? Just nu är Cypern ordförandeland inom EU. Cypern hoppas att miljöministrarna ska enas om en strategi för att säkra vattenresurserna i Europa.
Det finns jättemycket problem med vatten. Men det är sällan en fråga som griper tag i politikerna, varken i Sverige eller i andra länder. Trots att vatten är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Cypern är ett av de första EU-länderna som håller på få slut på vattnet. Det är ett stort problem i vissa länder och öar runt Medelhavet.
Invånarna tvingas ransonera på vatten. Bristen på vatten påverkar på sikt hela turistindustrin.
Det gröna partiet på Cypern har tidigare krävt stopp för att bygga fler golfbanor. Det är en skandal, tycker partiet, att samtidigt som folk saknar vatten ska golfbanor sluka vatten.
En golfbana med 18 hål kräver femtio miljoner liter vatten om året. Myndigheterna började efter ett otroligt torrt år för några år sedan att kräva att de som vill anlägga nya golfbanor måste stå för vattnet själva, antingen genom egna avsaltningsanläggningar eller genom att återanvända vatten. Det kommer att fördyra kostnaderna för investerarna. Att bygga en avsaltningsanläggning för Tersefanou golfbanan nära Larnaca går på sex miljoner euros. En del investerare har redan dragit sig ur, nu när de inte får borra efter vatten utan invånarna behöver det.
Ända sedan 70-talet har det regnat mindre med allt mindre vatten i reservoarerna.
Det finns förslag på att dra en vattenledning från Turkiet men då skulle Cyperns fiende nummer ett få övertaget i den konflikt som pågår.
Cyperns egna invånare får allt mer förlita sig på saltvattenanläggningar, vilket är en dyr energikrävande lösning och bara täcker 45 procent av behovet.
Det finns allt skäl för EU att placera vattenfrågan högre på agendan.

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten

”Land grab” är att lägga beslag på vatten

15 oktober, 2012 · Inga kommentarer

Stater och privata investerare, även svenska företag och institutioner, förvärvar stora arealer jordbruksmark, särskilt i Afrika. Därmed får de också tillgång till vatten. Förlorarna kan bli lokalbefolkningen, särskilt kvinnorna.

Kvinnor i Zimbabwe får gå ännu längre för att hämta vatten, när jordbruksmark köpts upp av utländska investerare. Marken används för att producera biobränslen och dit har kvinnorna inte längre tillträde. Inte bara där utan i Etiopien, Kenya och en rad andra länder pågår konflikter med den lokala befolkningen om land och vatten.
Än en gång har Västerås stift fått kritik för sina investeringar i företaget Chikweti i Niassa i Mozambique. Nyligen var representanter från en bondeorganisation i Mozambique här i Sverige. De berättade om: Dåliga arbetsförhållanden. Investerarna har tagit för mycket av deras land. Lokalbefolkningen har inte konsulterats tillräckligt och de tvingas flytta längre bort från sina marker.
Men de lyfte även fram vattenfrågan. Företaget planterar tall och eucalyptus, vilket på sikt kan påverka tillgången till vatten. Det finns risk för att vattentillgången blir otillräcklig och att vattnet förorenas. Eukalyptusträd är mycket vattenkrävande.
Västerås stift har tidigare sagt att de tar åt sig av kritiken och har vidtagit förändringar men att det också förekommit felaktig information om projektet.
Andra exempel vid land grabbing rör situationen vid Nilen. Både Etiopien och Sudan är populära länder att köpa upp mark i. Därtill kommer vattenkraftsprojekt. Det leder till att Nilens vattenflöde är på väg att torka ut, när det når Egypten. Nilen är Egyptens livlina, här finns en källa till konflikter.
Afrikanska länder avhänder sig sina vattenrättigheter i åratal, till exempel i Mali. Där har investerarna fått obegränsad rätt till vatten. De tar vattnet för givet. Ofta har de själva ont om vatten hemma, som de från Qatar, Saudiarabien, Indien och Kina. Mängder av länder och företag från Brasilien till Saudarabien, även svenska, ägnar sig åt förvärv av mark i olika delar av Asien, Latinamerika och Afrika, men även Östeuropa. Hur mycket mark det handlar om är svårt att få en exakt siffra på. Enligt organisationen FIAN rör det sig om 20 – 50 miljoner hektar mark under de senaste tre åren.
Avkastningen från marken går till livsmedel och biobränsle. När det blir konkurrens om vattnet står lokalinvånarna som förlorare, särskilt kvinnorna, som både brukar jorden och hämtar vatten.

Fotnot:
Det finns inget som slukar så mycket vatten som jordbruket. Det svarar för 70 procent av den globala vattenförbrukningen.

FIAN står för FoodFirst Information and Action Network: www.fian.org
Där finns rapporten The human rights impacts of tree plantaions in Niassa province Mocambique.

→ Inga kommentarerEtiketter: Vatten